I mina färgade jeans, och stora skjortor köpta hos H&M och bakom allt smink och foundation kan man nog lätt glömma, att jag är någon som alla andra. Jag har medlidande, och mår dåligt själv när jag ser bilder och får veta hur människor faktiskt har det, och hur man tvingas leva i vissa delar av världen.

Det är verkligen helt sjukt, och att man inte ens tjugohundra tio ska kunna äta sig mätta för att överleva om man lever på fel platser med primitiva förhållanden, och utveckling som kan liknas med ingen alls. Det här är en av anledningarna för varför att jag varken läser tidningar eller ser på teveprogram som har med sådan här fakta att göra, för jag blir att känna mig så dålig själv av det.

Jag mår dåligt för dem här människorna och tycker så synd om dem. Samtidigt som det sitter högt uppsatta människor och tjänar miljoner kronor i veckan, sådana som slösar det på knark och helt onödiga saker, eller som jag och mina vänner kan lägga flera tusen kronor på kläder och lunch för sådant som vi vill göra. Det samtidigt som miljoner tvingas svälta, för att dem inte har något alternativ eller möjlighet till något annat. Är det inte helt sjukt? Nej, jag är så tacksam att det går inte att beskriva ens för det liv som jag lever. Bild: obpcoco.blogspot.com